Torsdag, dag fyra på dagis.
Walter säger till tidigt på morgonen att han inte är intresserad av att gå till dagis just idag.
"Nehej", säger jag, "men vi ska nog gå ändå".
Kl 11.00 säger jag att det är dax.
Walter säger: "Du kan gå ensam".
Jag säger: "Då tar jag röda trampcykeln och åker på den".
Walter säger: "Nej, jag vill komma med".
Vi åker iväg. Frid och fröjd.
Framme vid skolan. Också frid och fröjd.
In till samlingen, Matilda är där. Fortfarande fröjd.
Sen ser jag från min utkiksplats att Walters ansikte mitt i allt ändrar. Han blir ledsen. Läpparna börjar darra. Sen storgråter han.
Samma fröken som igår går fram till Walter och tar honom i famnen. Walter gråter några minuter och är arg och ropar "I want to go mama", men sen då sången med rörelser börjar tittar han faktiskt på och lugnar ner sig.
Sen tar alla barnen sin väska och köar hand i hand för att gå till övervåningens skolsalar. Till och med detta moment klarar Walter idag utan att vare sig gråta eller slåss. Han ser lite vilsen ut, men följer ändå med.
Jag går upp efter nån minut och kikar in genom fönstret till Walters klassrum. Där blåser barnen såpbubblor och jagar sen bubblorna runt i rummet. Walter skrattar!!!
Strax före halv två går jag ännu en gång upp och kikar in. Då sitter barnen på golvet och går i tur och ordning upp till fröken och hämtar sitt kontakthäfte, får ett klistermärke på tröjan, hämtar sin väska och sätter häftet i den.
Walter är helt och hållet med på noterna. Man ser att han tycker detta är superviktiga uppgifter som måste skötas.
När barnen kommer ner får jag en kram som vanligt. Walter är glad och nöjd och säger "see you tomorrow", kramar fröknarna, vinkar glatt och trampar iväg på trampcykeln.
Sen åker vi hem och steker korv.
Härligt! Det kommer snart att gå av sig själv nu :) Känns inte alls bra att lämna sitt gråtande barn i andras händer, men bara man själv klarar det så brukar nog allt ordna sig till sist :)
SvaraRaderaDet slår mig, när jag läser på Catzos blogg om kommentarer, att jag aldrig kommenterat på din blogg Karro fast jag läser den!! Hittade hit via Jeskos blogg när hon var i Ryssland. Så jag tänkte säga det, och så tänkte jag säga att det är så roligt att läsa om hur ni har det och att det låter jobbigt det här med inskolningen på dagis men att det säkert kommer att mitt i allt säkert kommer att gå jättebra!
SvaraRaderaJaa, det är ju inte så lätt med förändringar för dom små. Men det verkar ju redan gå bättre.
SvaraRaderaNej, hjälp vad svårt det är att se sin lilla vara rädd och gråta då man vet att man inte borde gå och trösta just i det läget.
SvaraRaderaHaha, Patricia, kul att smygläsare ger sig till känna =). Nej, men jag har nog sänt adressen åt dig för eviheter sen då jag sände den åt bl.a. Mallo och Catzo och Jesko...eller? Nu blir jag osäker. Har inte alla hästa hemma alla dagar, så det kunde ha varit en dag då halva stallet var ute på grönbete som jag komponerade mailet med adressen. Men bra i så fall att du hittat den, och kul att du läser ibland!
Var är din blogg? ;)
Jo, Mallo, det går väl bättre. Jag vet att Walter har kul bara jag får dit honom.