Barn, barn, barn...

Igårkväll efter en superlång och tröttsam dag med missöden lite här och var lägger vi Cecilia vid kl åtta.
Kl kvart i nio hör jag hur hon gurglar och har sig, går in och tar upp henne och får en hel middag över mig. Spyor över sängen dessutom, vilket är extra kul för då får man göra lakansbyte. Hon har slem som hon inte får hostat upp och som irriterar så hon vill spy av det.
Som tur var Fredric hemma så vi hjälptes åt att städa upp oss och huset.

Cecilia kvicknade till och var vaken till klockan halv elva, vilket var aningen för länge för oss.

För att maximera nattsömnen för någon av oss skulle jag sova med Walter i hans rum inatt. Evelyn skulle ha Cecilia. Fredric skulle få en natts sömn.
Som grädde på trötthetsmoset började Walter gnälla och gråta vid halv elva och höll på till kl ett, då jag tagit tempen och konstaterat att han också har feber.
Finns det nåt slut på det här??!

Jo, det finns det säkert.
Nu idag är båda barnen feberfria men snoriga. Underbart!!
Tyvärr så är det nu min och Fredrics tur att däcka under. Vi har båda sjuk hals och är jättetrötta. Typiskt.