Mykoplasma

Jag hade just ett Halleluja-moment. Vår barnläkare ringde och meddelade provsvaren från våra blodprover.
Äntligen vet jag vad som är felet på oss.
Mykoplasma.
Så klart!

Jag skojar inte då jag säger att såhär jobbigt under såhär lång tid har vi aldrig haft det förr i våra liv. Vi har levt i survival mode sedan början av februari. Vi överlever men utan att känna nån som helt ork eller lust att göra nåt annat än äta och sova och våra sjukdomar verkar bara avlösa varandra.
(Då kanske någon säger "tycker ni mykoplasma är jobbigt så har ni inte varit med om mycket", och då får dom tycka det. Allt är relativt.)

Mykoplasma.

Usch.

Nu ska vi få antibiotika och nu ska vi bli friska. Efter två månaders dåligheter.
"Let´s break the chain", sa vår barnläkare.
Låt oss göra det!
Nu får det vara slut på det löpande bandet av dåligheter.