Walter snappade upp stämningen och fick en högtidlig min när vi åkte iväg tillsammans i taxin i morse. Mamma och Walter. Här åker vi!
Flera gånger sa han "mamma" med en liten suck efter och då sa jag "Walter" på samma vis. Vi mös!
Finskorna lika som alltid.
Här kindpussas och kramas det inte i onödan. Ingen är heller övervänlig och öppnar dörren när man kommer eller småljuger att det är såååå himla kul är att se en. Vi säger ett hurtigt "hej" och sen sätter vi oss ner och är tysta och funderar på livets bekymmer. Man ska ändå inte komma och påstå att vi inte samtalar, men i samtalen ges många tysta stunder för eftertanke, sen pratades det på igen. På hederligt finskt vis.
Med mina svenska vänner ska man var på alerten om man vill lägga in en kommentar, och försöker jag mig på en sån så känns det ofta som att jag måste ropa för att höras... sen känner jag att "äh, strunt samma, jag lyssnar istället". Efter att man träffats ska man maila och tacka för sällskapet och det det bjöds på och sen ännu då man träffas följande gång ska man tacka för senast. Det hör till. På hederligt svenskt vis.
Idag ska jag ta itu med att ladda batteriet till vår videokamera och föra över film till datorn. Nu MÅSTE det göras. Kunde va kul att filma nåt från Cecilias första månader.
Jag har hand om de flesta manicker här hemma, men videokameran är på Fredrics lott. Oftast faller ändå Fredics lott på mig, konstigt nog... bara för att det är en syssla man gör här hemma antar jag. Bör ändras!
Här ännu några bilder från den gångna veckans äventyr.
I Botaniska trädgården var vi och svettades en hel eftermiddag. Hemska minnen från då vi bodde på Shelford Road gjorde sig påminda, hur svettigt kan det egentligen bli??!! Cecilia var den som först gav upp och tyckte att vi borde söka oss till nåt svalare ställe:
Lekstund:
I orkide´garden:
Farmor läser godnattsaga för Walter och big bilen.
Varför har du såpa i sandalerna, farmor??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar