Allahelgonsafton 2006 var första gången vi besökte sjömanskyrkan i Singapore. Gudstjänsten höll den trevliga svenska prästen Katarina Bäckelin och där på kyrkan träffade vi också assistent Annika Gustafsson som senare knöt ihop mig med de andra finlandssvenska flickorna i Singapore. Det var grillkväll efter gudstjänsten, vi åt korv med bröd och jag var i himmelriket (gravid och hungrig med Walter i magen).
Jag minns så bra känslan då vi efter en månad i främmande land mitt i allt satt på kyrkan och pratade svenska i vänskaplig stämning och det kändes som att vi var hemma igen. En lättnad efter en månad då jag kämpat med hemlängtan och ännu inte hade vänner i Singapore.
Kyrkan har betytt mycket för mig i Singapore. Med undantag för sjukdomsveckor har vi varit där nästan varje vecka sedan Walter var några månader gammal. På kyrkan har vi träffat många nya vänner och barnen har fullkomligt älskat barntimmarna på onsdagsmorgnarna. För vad kan vara bättre än våfflor och saft, sång och lek en förmiddag mitt i veckan?


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar