Catzo 30

Nyårsafton 2010.

Jag, Malin och Jessica på tåget ner till Helsingfors för att fira vår bästa Catariina. I kreativt arbete under nästan hela tågresan, roligt kreativt arbete. En kalas-sång diktade vi ihop och framförde sen för prinsessan i den röda kjolen.

Himla mörkt var det och himla dålig är min kamera då det är mörkt. Så då blir det mörka och dåliga bilder. Överst i alla fall Patricia och Robert som framför vinnarbidraget i danstävlingen.

Malin och skymten av Catariina... Tog inte ens en bra bild av födelsedagsbarnet!!! Suck! Men jag var lite ur form också.

Min hemresa från festen där på natten lärde mig att det inte spelar nån roll.. alltså bara just det att "det spelar ingen roll".

Jag var som sagt inte riktigt i form redan där på dagen och orkade inte hålla igång som alla mina vänner på kalaset. Drack ett halvt glas rött vin och lite champagne vid tolvslaget. Sen var min ork slut och jag kände att jag behövde få sova. Eftersom ingen annan behövde sova just då så tog jag taxi ensam mot Alberga med Catariinas nyckel i handen (i handen som vapen mot eventuella gärningsmän och jag vågade inte ta tåg eller buss för jag var livrädd för alla farligheter som lurar på gatorna i Esbo, främst Esbo).

Nykter och skärpt vinkade jag in en taxi och så sa jag "Kivenhakkaajankuja" på tydlig finska, för alla vet ju att i Helsingfors kan man få gå hem om man pratar svenska.

För den som lider av åksjuka började en eländig resa. Orkar inte skriva om den, men jag kan säga att chaffisen inte åkte den kortaste eller rakaste vägen och att han heller inte var rädd för att använda gaspedalen trots det hala väglaget. Sådär skakig och gråtfärdig i kroppen som man är då man är riktigt åksjuk, på gränsen till att kräkas, steg jag ur bilen sen då vi väl var framme. Men jag hade klarat det! Jag hade inte behövt spy på vägen. Det skulle bli så skönt att sova. Tji fick jag. Är man känslig så är man. Med lite kvardröjande åksjuka i kroppen blev det hastigt ut på balkongen då jag i misstag drog in lukt från några odiskade koppar i köket. Det kändes bara för orättvist då jag stod där i snön, jag hade ju inte druckit just nåt alls och jag hade klarat av taxiresan och så ska det gå såhär i alla fall. Det spelar alltså ingen roll hur man försöker. Det som ska ske, sker.

Är du inte med och firar till kl 6 på morgonen så ska du i alla fall ändå må som att du varit det.