En makes ändrade åsikt

Fredric har efter en "invänjningsperiod" kommit fram till att det där med bloggande och Facebook ändå inte är så skräckinjagande.
Den uppmärksamme har kanske noterat att han gör sina små statusuppdateringar regelbundet på Facebook.

Nu tycker han att det är ok, ja riktigt bra, att vi har en blogg. Han kommer jämt med en massa uppslag till nytt blogginlägg - varefter jag suckar och säger "skriv själv", men ännu har han inte kommit så långt att han själv vågat skriva nåt här.

Adressen delas ut till höger och vänster, också ett tecken på att nåt har skett. Häromdagen sa han att det nog inte är farligt att folk läser om oss så länge som man inte kan söka vår blogg på google.

Ett steg i taget.
Myrsteg.
Det är bra.
Små steg ska det va.
Och vi är på samma linje.
För privat får det inte vara då man skriver om sina barn.