Hösten har i år fört med sig en massa nyheter till vår lilla familj.
Efter några omgångar av vaccinationer fick så Cecilia äntilgen ta sig ett poolbad. Hon avslöjade inte med en min vad hon tyckte om det utan höll ett bra poker fejs. Vi tror ändå att hon tyckte att det var alldeles underbart.
Tur man har en bror som ser efter en i bassängen. Walter vet hur man får en lillasyster att känna att hon är trygg och i säkert sällskap. T.ex. på denna bild ser man ju tydligt att han har en beskyddar-instinkt i sig.
Sen var vi till farbror-chicken rice förra söndagen. Han serverar landets näst bästa "chicken rice" enligt Fredric. Detta är på så vis en nyhet för oss eftersom det var Walters första hawker-center måltid, och han gillade det dessutom.
I love Chicken rice. Chicken rice är nästan en nationalmåltid i Singapore. Kanske är det det t.om.
Jag borde ha haft sinnesnärvaro nog att ta bild av grodorna i glasburen där vid grann-hawker-stallet. "Varsågod och välj vilken groda du vill att vi friterar åt dig!
Infångade i morse i Malaysia."
Sist men inte minst så har vi fått besök av trotsåldern.
Den kom som i ett slag genast vi landade i Singapore efter sommaren. Nu kan man inte längre köra hur som helst med vår lille Walter (vilket vi kunde göra tills nu... eller?), utan nu vet han EXAKT hur saker och ting ska göras.
Så "stick iväg, mamma, med din värdelösa hjälpande hand", annars rämnar hela Walters värld och han vrålar och tjuter som en galning. KAN SJÄLV och LÅT BLI DET DÄR!!
Nej, låt nu den lille gubben sitta och kämpa på egen hand tills han själv ber om hjälp (genom att gallskrika). Detta är speciellt roligt vid tillfällen då man har lite bråttom.
Rambo vid frukostbordet. Vi åt inte bara frukost med mammas fina hårband, utan det fick även komma med till lekparken.
Man kan dock utnyttja den här attityden till sin fördel om man vill. En vinnare är "Walter, kan du komma och hjälpa mig att köra vagnen/sätta på Cecilia blöjan/plocka i tvättmasiken/diska...". Walter ställer sig först i kön att hjälpa till och ordna upp. Här ska det va ordning och reda! Basta!
Roligt är han ju nog också, vår Watler.
Här om kvällen när jag som vanligt sjöng Gud som haver tillsammans med honom vid läggdax knockar Walter sina knäppta händer mot mina i slutet av sången och säger SKÅL!
"Amen" sa jag då.
Hohooho! Hääärligt!
SvaraRadera